torsdag 3 maj 2018

2.5

I tysthet tänker jag en tanke som jag inte kan dela med någon. Jag upprepar den för mig själv varannan kväll. Den är idiotisk och verkligt hänsynslös, men jag behöver den just nu. Det finns för få intensiva stunder av euforiskt kaos.

Det dyker upp en bild i mitt flöde och för första gången känner jag en verklig motvilja. Ytterligare några dagar senare förstår jag att det inte är vad jag har förlorat som gör ont nu, utan vad någon annan har vunnit. Det senare bränner fortfarande under huden på mina armar. Kryper upp längs insidan av strupen.

Min bästa dag på hela året tog slut för ett dygn sedan. Jag sörjer det och jag tänker för tionde året i rad på att bli partipolitiskt engagerad. Det är omöjligt att hitta rätt i år. Runt ett av mötesborden sitter någon jag inte orkar diskutera med och runt ett annat talar man om sådant som någon annan borde tala om och som vi borde tala emot.

Nya människor kommer in i mitt liv nu. Människor som inte är mina.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar