onsdag 25 april 2018

25.4

Så, det är snart maj. Har tiden någonsin tidigare passerat i denna höga hastighet, frågar jag mig själv. Jag gör ingenting eller väldigt lite. Funderar över hur länge mina pengar kommer att räcka nu när jag inte arbetar längre. Spenderar dem på fatöl så att jag slipper tänka.

En onsdagsnatt sitter jag på fönsterbrädan och lyssnar på honom när han förklarar saker jag inte har bett om förklaringar på. Den natten dör den sista romantiken och kvar är bara kropp och hans kåthet. Allting utgår ifrån honom och det visste jag redan, men nu blir det så tydligt att jag känner mig tom. Inte därför att det fanns en tanke om verklig romans, men därför att utan romantik så är ingenting längre intressant.

Djuret fick leva. Det lider av samma oroliga psyke som sin mor och rekommenderas kosttillskott och smärtstillande till dess livet skiljer oss åt. Det är förstås inte omöjligt att jag firar min fyrtioårsdag i hennes sällskap. Svindlande tanke.

På måndagen delar Sven Wollter ut texterna till allsången och så sjunger vi Yllet tillsammans. Det är kanske det sista av vad jag önskar vore det nya. Men drömmen om det röda är allra mest en dröm även om jag tänker fortsätta att tro.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar