tisdag 17 oktober 2017

x

söndag eftermiddag
alla golv är rena
det droppar från disken
äter pasta halv någonting
dricker öl och löser korsord
pratar om 
jag vet inte ens längre
han går och jag sitter kvar
vad sorgligt när det är den enda jag inte sörjer
den enda jag alltid bara lånar

jag skriver om någon annan
kom hem nu
mina armar har varit tomma i två månader
det värker på huden
i huden
någon annan inte samma skriver att han saknar en stor sked
jag undrar om det här är på riktigt
är det såhär människor gör
för då förstår jag att det aldrig går

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar