lördag 7 oktober 2017

x

2017:
jag tittar på samma superlike i två dygn
för mig är det fortfarande alldeles för allvarligt
det är verkliga människor med riktiga känslor
och jag försöker utöva hänsyn

jag är också verklig, åtminstone känns det så
och nu när jag har sett dem tillsammans
i den här pyttelilla staden, med dess få, få ställen
är min verklighet fylld av fantasier om deras eviga lycka

samma vecka ser jag den vansinnige
samma dag återvänder den förra personen som hade sönder mig

jag känner mig bara trött
det ger mig en stunds förtroende för tidens makt
om fem år kommer detta bara vara någonting
som inte är någonting

deras eviga lycka

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar