lördag 21 oktober 2017

men jag har ingenting annat

det kan inte fortgå såhär
nio månader senare säger jag:
"kan jag få säga två meningar till dig"
och vi går ut och jag förklarar
och han säger:
"det tänkte vi inte ens på"

innan dess har mina lårmuskler slutat fungera och sedan återuppstått
efteråt biter jag ihop allt vad jag har
och gråter inte
igen

sen kommer jag hem
hanterar
tar hand om
kollapsar mot skafferidörren
gråter
igen

läser alla mina anteckningar
återupplever
inser att det inte kan fortgå såhär

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar