måndag 4 september 2017

x.

Försöker att träffa någon ny. Igen. Det känns som om allt i bröstet är helt dött. Jag skriver till min syster att jag tror att jag aldrig kommer att bli kär i någon annan. Jag skriver också att det inte är sant. Det bara känns sant.
Oförmågan får mig att känna mig så ondskefull. Det är som om jag vet någonting som jag borde berätta. Jag bär på skulden. Jag fortsätter att bära på den.
Ibland tänker jag att jag kanske behöver hjälp med det här. Men det finns ingen hjälp att få. Bara tiden. Tiden, alkohol och låtsasäktenskap vid midnatt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar