torsdag 24 augusti 2017

x.

Hans boots är på andra sidan jorden nu. Vi lämnas och lämnar som på löpande band.
Till M säger jag att jag ska ta mig en ung älskare, men det är förstås inte sant.
Egentligen är det lika bra att han blir borta. Jag är lika duktig som alla andra på att aktivt ignorera det som inte stämmer för mig och hålla fast i det som passar. Blåmärken på mina lår och hur han skrattar när jag generas.

Det enda jag vet är att det alltid förändras. Det och att vad som för mig är evighetslånga perioder av sorg för andra måste te sig som ett löpande band av att lämna och lämnas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar