tisdag 8 augusti 2017

Vi låtsas att det fungerar så.

Hjärtat talar genom magen och det vet jag sedan gammalt. Så när kroppen vänder sig bort och sluter sig är det ingen idé att försöka övertyga den om någonting annat. Den första helgen gör den det; Vrider sig undan och in i sig själv. Tittar än i golvet, än i taket.
Den andra helgen är kroppen varm och nära. Han är här och ställer sina boots på hallmattan igen och jag sparkar av mig träskorna bredvid. Jag har tänkt på hans armar i flera dagar och med dem gör jag mig av med den första helgen.

Sen använder jag den första semesterdagen åt att göra upp med det som är kvar av januari och vad magen bestämde sig för den första helgen.