lördag 26 augusti 2017

Jag vet inte vad jag har drömt och vad som är sant längre, men alla känner alla i den här staden så tids nog kommer sanningen fram ändå. Den eller någons hemmasnickrade version.
Just idag är jag svag och laddar ned tinder igen. Det är första gången i år. Omedelbart matchar jag med någon jag betraktat på avstånd och omedelbart förlorar han i attraktivitet. Jag längtar inte efter någon ny därför att jag fortfarandes sörjer januari. Men jag vet också att sorgearbetet kan pågå för evigt om jag inte träffar någon annan att fördummas utav.
Det är som det var i början av veckan. Jag hittar sorg i allt.

torsdag 24 augusti 2017

x.

Hans boots är på andra sidan jorden nu. Vi lämnas och lämnar som på löpande band.
Till M säger jag att jag ska ta mig en ung älskare, men det är förstås inte sant.
Egentligen är det lika bra att han blir borta. Jag är lika duktig som alla andra på att aktivt ignorera det som inte stämmer för mig och hålla fast i det som passar. Blåmärken på mina lår och hur han skrattar när jag generas.

Det enda jag vet är att det alltid förändras. Det och att vad som för mig är evighetslånga perioder av sorg för andra måste te sig som ett löpande band av att lämna och lämnas.

tisdag 8 augusti 2017

Vi låtsas att det fungerar så.

Hjärtat talar genom magen och det vet jag sedan gammalt. Så när kroppen vänder sig bort och sluter sig är det ingen idé att försöka övertyga den om någonting annat. Den första helgen gör den det; Vrider sig undan och in i sig själv. Tittar än i golvet, än i taket.
Den andra helgen är kroppen varm och nära. Han är här och ställer sina boots på hallmattan igen och jag sparkar av mig träskorna bredvid. Jag har tänkt på hans armar i flera dagar och med dem gör jag mig av med den första helgen.

Sen använder jag den första semesterdagen åt att göra upp med det som är kvar av januari och vad magen bestämde sig för den första helgen.