fredag 5 maj 2017

maj nu.

Och första maj kommer och jag går längst åt vänster. Fastän jag letar efter honom känns det trots allt bra och när jag frågar honom var han är är det nästan som att allting var precis som då. Det är det förstås inte och jag försöker testa tanken, men den är fast i mörka december- och januari-kvällar när vi drack folköl i hans soffa och jag tänkte jag orkar inte prata mer kan vi snälla bara vara tysta.

Första maj kommer och det blir varmt, precis så varmt som det bara går att drömma om när det snöar i april. På något sätt är vi varken lika uppsluppna eller naiva som vi var under fjolårets högtidsdag, men jag blir tårögd i trappan ned till Masthuggstorget för där är kampen manifesterad från tidig förmiddag. Och mellan husväggarna i Haga dånar sedan kraven för en bättre nutid, en bättre framtid.

Det är maj i några veckor till och framför i kön står en Göteborgsson och köper cigaretter och jag tänker att det måste finnas fler. Det måste finnas fler som kan bli the one that got away, det måste finnas fler att bli kär i.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar