lördag 6 maj 2017

fast jag är inte sjutton, men för alltid bara sjutton.

Det kanske det finns. Någon annan att bli kär i. Men så sitter han på uteserveringen och jag vill bara ta med honom hem. Jag röker och händerna skakar för vi har inte sagt hej än. Sen står han så nära och jag tänker att han inte borde göra det och då försöker jag ta med honom hem. Jag försöker flera gånger och för varje gång han inte säger nej, men inte heller ja så växer någonting i mig. Vid halv fem vaknar jag och han är inte där och jag formulerar morgonens meddelande i huvudet och när jag vaknar igen är jag lite glad att han aldrig kom, men också oerhört ledsen. Jag fumlar med böcker och vagnar på arbetet och skriver "Du är en vandrande succé, ******. Det är det som är problemet." och önskar att jag förhöll mig precis så ledigt till alltihop.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar