söndag 2 april 2017

det blev vår.

Söndag.

En tunn polotröja under uppknäppt vårjacka och solen värmer mitt hår. Egentligen orkar jag inte vara utomhus så jag går bara långsamt till mataffären och långsamt hem igen. Dammsuger upp all kattsand och så många hårstrån det bara går innan jag gör lunchlådor.

Jag läser ut Som hundarna i Lafayette Park samtidigt som den gulliga farbrorn i huset mittemot cyklar in på sin gård. Det är en bra bok. Jag skulle rekommendera den. Det är skildringen av människan och hennes icke-perfektion, berättelsen om något slags politiskt engagemang och om trötthet som talar till mig. Jordahl har ett enkelt språk, men hon lyckas ändå måla upp så mycket bilder i mitt huvud under läsningen. Det finns inte en enda onödig beskrivning. Det är faktiskt en väldigt välbalanserad bok och även om jag mot slutet kan tycka att det pressas in ytterligare en aspekt av vår samtid som inte bidrar alltför mycket till romanen som helhet så stänger jag igen bokens pärmar och känner mig nöjd. Nästa roman blir en av Anyuru. Jag har inte läst honom på säkert fyra år och ser så mycket fram emot det.

Igår var jag tillbaka på andra sidan stadsdelsgränsen. Det är löjligt, men det tog nästan tre månader. Jag kände mig trygg och lugn, men var ändå tvungen att ta de där stegen mot trottoaren och titta ned åt det håll varifrån han kom den där första kvällen. Han är knappt en person längre, det blir så när man inte ses, men han är en känsla och en längtan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar