fredag 3 mars 2017

x.


Jag hoppas att resten av det här året bara kommer att bestå av saker som är och påbörjas. Det finns ingenting som jag är så trött på som att gå sönder. Att känna hur kroppen är tung av sorg och krymper av smärta. Om jag måste vila en stund till i detta som jag vilat i de senaste nio åren kommer känslan av meningslöshet bli permanent. Det finns ingen känsla som skrämmer mig mer.
Om det kräver att jag slutar lyssna på mig själv och gör vad jag inte vill. Må så vara. Jag tror att det är värt det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar