onsdag 22 mars 2017

x.

ett av mina gamla spöken spelar covers nu och jag kan inte låta bli att njuta. kanske tror inte alla på karma, men ibland tänker jag att det faktiskt är så det fungerar. utanför fönstret går grannen förbi i skinnkavaj och jympaskor med fiolfodralet i handen. den blåbärsmössan hejar jag mer på än något spöke någonsin.

mina ansiktslösa läsare får ansikten och jag tänker tänk att ni är verkliga och inte bara siffror. hur många gånger har jag suttit med en öl på andra lång och funderat över om jag någon gång har träffat någon som inte har givit sig till känna. kanske är jag glad över det. det hade blivit alldeles för kletigt.

ibland glömmer jag av att han finns och det känns som frihet. jag tänker att jag kanske inte vill ha honom längre, men jag förstår inte hur någon annan ska kunna ta den platsen så jag tänker att jag kanske fortfarande vill ha honom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar