måndag 20 februari 2017

x.

Ge mig min tid tillbaka.
Ge mig min kropp tillbaka.
Hälften av mina dagar går till att värja mig mot hormoner som balanserar mitt förstånd på en knivsudd. Hälften av mina dagar går till att tänka på män och min relation till dem. Det är det minst uppbyggliga och utvecklande jag vet. Mitt huvud fortsätter hålla romantikern om ryggen trots att hon borde lärt sig för längesedan att det är fruktlöst att hålla fast vid fiktiva händelseförlopp. För att på något sätt rättfärdiga detta massiva slöseri med tid, tankar och energi försöker jag intala mig själv att det finns ett större syfte med alltihop. Att det inte är bortkastad tid. Att halva mitt liv inte är bortkastad tid. Men jag tror att man kan bli vansinnig för mindre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar