söndag 12 februari 2017

Patti Smith : M Train



Så läser jag tillslut ut Patti Smiths M Train och jag rekommenderar den till en läsare som känner till henne det allra minsta och som vill läsa någonting som är melankoliskt, vardagligt och finstämt. Till någon som längtar efter eller kan tänkas stå ut med att sakta fösas mellan verklighet och fiktion, minnen, drömmar och nutid.
Jag upplevde den som ärlig eller kanske snarare så ärlig som minnet kan vara. Den kändes aldrig naken, men däremot rättvis. En rättvis skildring av hur livet stjäl dem man älskar, men lämnar spår och rester att förvalta, sörja och njuta av. En rättvis skildring av hur livet fortgår och möjliggör för nya upplevelser att skapa minnen utav.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar