onsdag 8 februari 2017

Kanske går jag vidare.

Det kanske är dumt i huvudet, men jag firar det här med att känna mig lite mer som människa genom att höra av mig. När det nu snart passerat lika mycket tid utan honom som med honom tappar jag greppet om verkligheten. Fanns det ens på riktigt?
Jag vill inte vara vän. Inte heller vill jag ses på några andra premisser än de som var de ursprungliga. Men så länge vi ska vara människor i samma stad, på samma sociala medier, med gemensamma bekanta så tar jag mig den friheten. Jag ger också honom friheten att inte svara alls.
Kanske hade han bara hamnat alltför långt ned i meddelandelistan. Kanske måste jag alltid söka de dubbel(trippel, kvadrupel)bekräftade avsluten. Kanske hoppas jag bara att han ska ångra sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar