torsdag 16 februari 2017

I'd never dreamed that I'd need somebody like you.

I kontrast till vad man kanske kan tro så är jag inte ledsen, bara frustrerad och förvirrad. Och tyst. Det senaste året har förändrat mig mitt beteende. Aldrig förr har jag värnat så mycket om min självrespekt  också i handling och inte bara i teorin.

Jag torkade mina golv igår. Det händer så sällan att det går att likna vid en helig ritual då det görs. När parketten torkat gick jag fram och tillbaka genom rummen, pratade med min mor i telefon och försökte förklara hur rent det kändes.

Lägenheten doftar såpa och rökelse den här morgonen. I ett hörn av mitt kök står sedan igår kväll en sovplats till Katten. Hon kommer om en vecka. Då kommer meningen med mitt liv bli att få henne att lita på mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar