lördag 4 februari 2017

här har ni mitt liv.

Mellan att inte orka alls och att bara göra. Förbannelsen i att klara sig, brukar vi kalla det här tillståndet. Det är en bra beskrivning.
Småpratar med någon över en kopp kaffe och mjölkersättning.
Gråter med hjässan i mattan så tårarna rinner över ögonbrynen.
När klockan är två på dagen och jag inte orkar arbeta längre går jag hem och är rädd för att det är så många timmar kvar att fördriva. När klockan är nio förbereder jag mig för sängen. Det har jag gjort nästan varje dag i tre veckor nu.

Nu snöar det. Tunga flingor. Det är så grått i den här staden. Det är så grått i mig.
Imorgon är det min födelsedag och jag hade så stora förhoppningar för en månad sedan.
Någon gång går också detta över. Det har det gjort förr.

2 kommentarer:

  1. Råkade snubbla in på din blogg via google. Du skriver väldigt vackert.

    SvaraRadera