tisdag 10 januari 2017

x

Varje dag olika livstecken och jag är aldrig så nöjd som när jag slipper tänka. Bara med huvudet i hans händer, hans andedräkt mot min kind, allt varmt, allt hungrigt. Ibland (och det händer) blir det trögt att andas därför att jag vill att han ska vara så nära mig att jag inte märker någonting annat. Hur säger man det till någon efter tjugofem dagar. Hur vet man vad det är efter tjugofem dagar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar