onsdag 18 januari 2017

utdrag ur dagboken.

Låg i sängen i säkert tretton timmar. Vill bosätta mig där. Sovandes. Så tacksam över att jag lyckades somna igår. När jag vaknade var det nästan som om det var okej igen. Jag hittade inte det onda. Men försökte kliva upp ur sängen och blev golvad igen. Låg kvar och grät för alltid kändes det som.
Köpte popcorn igår, tänkte att det är lätt att äta, jag får nog i mig allt. Slängde det mesta i morse. Illamåendet, smärtan i bröstet, kräkreflexerna som är i allians med tårarna.
Den enda lösningen är distraktion. Radion på, en riktig dålig serie på, scrolla instagram, teckna. Det blir inga studier nu. Vårterminen får vänta in mig för det finns ingenting i mig som klarar av att läsa. Inte idag.
Tomheten är helt hopplös. Jag tittar på klockan för att ta reda på hur lång tid som passerat nu. Det går så långsamt. Och världen bara påminner mig. Igår passerade jag skolbyggnaden intill och barnen stod och ropade hans namn, men inte hans såklart, men samma namn. Jag ville skratta och dela det med honom. Det går inte. Ingenting sådant går nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar