onsdag 23 november 2016

jag önskar att jag skrev som du.

Vaknar till nyheten om att Karin Johannisson inte är bland oss längre. Det känns mer smärtsamt än vad jag hade kunnat ana. Jag minns att jag i somras satt i Slottsskogen och lyssnade på hennes sommarprogram i P1 och var tacksam över att hon levde.
Det är någonting med förebilder. Sådana som är mänskliga, som har varit nära. Dem vi kan identifiera oss med. Johannisson var en sådan för mig.
Och allas dödlighet gör sig påmind igen. Som så många gånger förr det här året. Främst det här året.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar