fredag 9 september 2016

jag skulle kunna skriva om det här, men är det inte vad jag gör?



Samtidigt som det mattas av, återgår till något slags normaltillstånd, kommer det meddelanden från vitt skilda håll i kronologin. Det ena mer frankt än det andra. Jag dröjer med svaren, funderar över hur mitt bästa jag formulerar sig, hur mitt mest feministiska jag formulerar sig, hur mitt mänskliga jag formulerar sig. Lyckas nog inget vidare.

Sitter bland högar av snorpapper, halstablettaskar, hostmedicin och värktabletter. Emellan frågorna studerar jag, ritar mörka ögon och ser långfilmer om kvinnor. Ingenting särskilt och heller ingenting särskilt dåligt.

Till min syster skriver jag: det är som att bli erbjuden en näve gräs när man ber om en regnskog. Jag arbetar vidare med att försöka hitta tacksamheten, ömheten, flyt-ovanpå-det-heten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar