söndag 4 september 2016

ge mig min glädje åter.

Vill ta den som ett piller och låta detta passera nu. Det spelar ingen roll att jag inte vill när jag måste. I framtiden när vi möts kommer han le och luta huvudet bakåt och fråga om jag har blivit chef än trots att jag aldrig sa att jag ville bli det.
Det här är mina åtta år, korta stunder av flämtande eld i bröstet och sedan allt det där som är som vanligt. Och jag kommer hitta tillbaka till det rogivande i att diska en tallrik och ett glas om kvällen, vika kläderna och dra mjuka, rena sängkläder och min och bara min kropp. Ingen stannar länge nog för att förändra min verklighet, bara länge nog för att ha ihjäl ännu lite mer utav mitt förtroende, min naivitet, min gränslösa tro på romantik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar