lördag 20 augusti 2016

säg att jag inte behöver bli Amanda.

Det har jag nog. Sköljts bort igen. Och jag ligger på mattan som flyttat med mig från lägenhet till lägenhet och lyssnar på Thåström. Jag lyssnar aldrig på Thåström, men någonting har tagit slut igen trots att det aldrig riktigt började. Saker tar visst alltid slut.

Allt jag har försökt är att behålla min ryggrad, hålla i min ryggrad och ändå är jag alldeles sladdrig. Urlakad. Den här tröttheten, om den kommer av vad som försvinner ur mig eller som aldrig har funnits i mig, är överväldigande.
Det blev alldeles för stort i mig. Jag tillät mig själv att vara naiv igen. Någon gång måste väl någonting få börja.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar