onsdag 31 augusti 2016

på landet.



Kommer ut hit på kvällen och havet är lila. Jag kommer kanske aldrig att få dela det på det sätt jag drömmer om, men det lugnar mig ändå. Doften av tång och augustisolens guld har den effekten. Ibland tänker jag att det är vansinne att bo i en storstad.

Efter lunch promenerar jag över bergshällarna och genom ljungen. Där är doften av honung stark och det är getingar, humlor, fjärilar och sländor överallt. Det finns några blåbär kvar, men mest plockar jag björnbär. Hälften är mogna, mina händer blir fläckiga.

Kaffet kallnar medan jag pratar i telefon. När balansen är som närmast faller jag över kanten ändå. Mitt ansikte är kladdigt av tårar och jag undrar varför det alltid känns som om jag ljugit efter att ha gråtit sådär. Det är så svårt att vara människa, vi måste hjälpas åt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar