söndag 28 augusti 2016

det kanske bara fortsätter såhär.

Möten som öppnar nya rum i kroppen och knuffar försiktigt på det där som redan står på högkant. Jag kanske också vill det här. Det kanske är allt jag någonsin har velat.

Fortfarande är jag irriterad över att vad som är inte räcker till. Att jag hela tiden jagar ett annat tillstånd. Och jag försöker glömma att jag tyckte om honom, men det är inte han som är det mest smärtsamma i den processen. Det är tomheten efteråt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar