onsdag 17 augusti 2016

alla timmar.

Jag kan fortsätta prata om tiden i en evighet. Den passerar hänsynslöst och min kropp snurrar med den i cykel efter cykel. I takt med hormonerna och i takt med tystnaden. Det enda som förändras är omständigheterna och formen.
Du ber om mer tid och jag nickar som om den finns i överflöd. Det gör den inte, inte på något annat sätt än i väldiga volymer. Någonting att drunkna i och sköljas bort av. Berätta för mig om jag har sköljts bort än.




2 kommentarer:

  1. Tillbaka. Det är väldigt fint. Har saknat dina meningar...

    SvaraRadera