måndag 17 augusti 2015

jag har nu tappat räkningen på hur många "första dagen" jag har haft.

Nu börjar någonting nytt igen. Och detta nya, som igår kändes skrämmande och idag känns betryggande, ska pågå i två år. Det är en konstig känsla, men också en bra känsla, att sitta i ett rum med trettiofyra andra och veta att vi ska sitta där i två år till. Jag tänker på vad som kan hända på två år och vet att jag inte känner till ens hälften av vad om skulle kunna ske. Så fantasirik är aldrig hjärnan. 

Jag hoppas att det kan öppna dörrar. I mig och runt omkring. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar