tisdag 18 augusti 2015

bara gå rakt ut i skogen.

Så som västkustska klippor känns mot bara lår när de pressats mot dem i en timme. Den tid det tar att tälja en liten val som blir en säl som blir mjuk i handen. Hur hud som vilat i kvällssolen doftar.

Istället för människor som skrattar på fel ställen och mina låga trösklar. Bilar som kör alldeles för fort
på för krokiga gator och hur det stramar nedanför nyckelbenen.

Och fortfarande - vad som väntar bortom staden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar