onsdag 25 mars 2015

Och kanske om det bara skulle vara annorlunda.

Samma löfte om igen. När den relativa tiden bara går och jag spottar i motvind ännu en gång. Samma löfte. Tystnad är det enkla knepet som tycks ha blivit kutym. Jag har lärt mig det så många gånger att jag börjar förvänta mig det. Men ska jag någon gång också orka förvänta mig någonting annat så får den relativa tiden nog bli kort på riktigt.
Det är tystnaden och ensamheten, tröttheten och stressen. Jag har all tid i världen, men den tid jag inte kan styra över går in i sig själv så många gånger att jag vill ge upp alldeles omgående.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar