måndag 5 januari 2015

och nu nytt, igen.

Det nya året kom och jag stod på en balkong och det kändes som vilken lördag som helst. Några timmar senare tog mina fötter sig friheten att svika mig och jag landade på händerna i gruset. Så har jag skrapsår dessa första dagar.

Det känns redan som om det har hunnit hända så mycket och kanske är det så. I år blir jag ett vuxet skilsmässobarn, men det har de inte berättat för mig än. Tystnad, alltid tystnad. I år har jag gått på dejt med någon som verkar helt okej och jag vill som vanligt tappa balansen med en gång, inte långsamt undersöka. Tålamod, verklighet.

Stundvis slår det mig att det har vänt nu. Att vi går mot våren. Det har jag svårt att ta till mig, sommaren känns fortfarande nära. Den som var.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar