tisdag 27 januari 2015

inblick, utsnitt.

Ett.

Det regnar underifrån i den här staden, det är ett av dess mer charmiga drag. De allra flesta tar sin tillflykt till bussen och jag får en plats längst bak bredvid en person som vägrar flytta sin väska. Människor står på varandras fötter, tryckta mot dörrarna och hon vägrar flytta sin lilla handväska från sätet mellan oss. Jag har kramp i käkarna och tårar i fransraden. Hormoner ända ut i öronsnibbarna.

Två.

Tretton månader och tjugofyra dagar senare skruvar jag upp en gardinstång i köket. Nu kan jag vara precis hur naken jag vill.

Tre.

De dagar som jag går hemifrån och sedan kommer hem igen är lägenheten alltid lika tom. Ibland, med hormonerna klättrandes längst med örats kanter, är det en lättnad, men jag har en illusion av att en annans närvaro hade mildrat även det. Ensamheten har fått mig att längta efter någonting annat (om igen).

Fyra.

Det återkommande problemet med Internet, textkommunikation, flytande gränser för vad som är hänsynsfullt och handlingens övertag över ordet. Som vore det inte ansträngande nog att vara människa i relation till andra människor redan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar