måndag 1 december 2014

vi kände alla att det var måndag.

Går runt och värker mellan berget och de brutna hörnen, sällan längre bort än så.
Delar återigen min säng med han som röker vid fönstret och serverade mig frukost i sängen förra våren. När han går börjar jag blöda och sedan brygger jag kaffe och poppar popcorn. Det är så samstämmigt med hur de andra delarna som utgör mitt liv ser ut; okomplicerat, men utan framåtrörelse.
Natten därpå sover jag ingenting alls och frågan om vilken av delarna det beror på kommer jag nog aldrig att kunna besvara. I dörren in till arbetet möter jag en pojke med blödande mun och för en stund känner jag mig förföljd av blodet. Sedan torkar jag rent handfatet och någon pratar med alldeles för hög röst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar