torsdag 11 december 2014

om sju år är detta sju år sedan.

När jag ser P händer det ibland att jag blir uppriktigt ledsen över att jag aldrig får vakna bredvid honom eller hålla hans hand på gatorna i den här staden. Det är en latent kärlek som blossar upp varje gång vi stöter in i varandra. Han lägger sin hand på min axel och jag tänker att han fortfarande är det vackraste jag sett och att vi var hemskt unga för sju år sedan. Det har gått sju år.

På vägen hem från kvällens teaterbesök gick jag som vanligt i allén och fick plötsligt syn på lägenheten jag sov i en natt för sex år sedan. Det var mörkt ute och jag såg rakt in i köksdelen under loftsängen. En morgon satt jag i ett av fönstren och rökte en cigarett och i soffan satt någon och pratade om en stundande finanskris och jag kände mig världsvan. De senaste åren har jag försökt lokalisera vilket fönster det var, men misslyckats. Ikväll hittade jag nummer tio och jag log brett för mig själv och tänkte att det har gått sex år, men det känns som ännu fler.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar