torsdag 18 december 2014

likadant, annat ansikte.

Han sveper förbi i något cape-liknande, med sina smala handleder skymtande där under och en cigarett mellan fingrarna. Där står jag med gårdagens öl i huvudet och klarröda läppar, håret i två flätor och tunga påsar. Det är inte förfärligt, men det var längesedan jag kände mig sådär graciös som jag kan känna mig när jag inte har ätit ordentligt på två veckor. Sådär graciös som han ser ut därför att han har så smala handleder och tunna ben och tar långa kliv med ytterplagget fladdrande och cigaretten glödande.
Det är egentligen så fånigt, men allt är fånigt. Jag är trött på Internet och trött på text, trött på väntetider och saker som aldrig börjar. Trött på långa kliv bort, trött på att känna mig trött på att vara trött. (Och kvar på Internet, i textens värld, därför att det åtminstone ger illusionen om att det finns en framåtrörelse.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar