söndag 3 augusti 2014

xxxx.

Som vanligt vill jag veta bara en sak och det är vad han gör. Jag är ensam nu och det är inte tärande, inte egentligen. Men ibland sägs det att det tar tre-fyra veckor att etablera en vana och han var min vana i sex veckor. Så jag undrar, tvivlar och vet att han tänker som jag gör. Det finns inga rättigheter att sträcka sig efter nu. Jag bara sneglar åt vinet, det fulla cigarettpaketet och sorgen jag så sällan når. På vagnen innan alkoholen grät jag. Därför att det var ett måste efter att de andra påpekade för mig var jag är. Som om jag inte visste. Sen skrattar jag när jag pratar om det, därför att det är så klassiskt. Alla som känt mig länge nog vet att det här alltid drabbar mig. I varje form tills dess att jag tror att det inte längre finns några fler former. Men de kommer, de nya formerna. De gamla, ahistoriska formerna som alltid kommer att existera så länge den här apparaten fungerar som den gör. Och jag måste vara tyst. Imorgon går jag och arbetar trots att jag inte ska. Det är den enda lösningen jag kan se.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar