onsdag 20 augusti 2014

Från och med nu.

Det är fortfarande svårt för mig att komma till ro med vem jag är. Vad jag vill med min tid och hur jag ska förmedla det. Min mamma minns en av mina barndomsvänner som "hon den elaka" och jag tror inte att hon var det, men hon gör precis vad hon alltid drömde om och jag har svårt att ens formulera mina drömmar.
Vi ältar tvåsamhet, kreativitet, social förmåga och kapacitet, politik, solidaritet, normativitet och allt det där andra som jag funderar över dagligen. Mitt behov av att bli sedd är helt enormt, samtidigt som jag inte vill att någon ska titta på mig. Min definition av jaget som skapande och skrivande är dubbelt i det avseende att jag aldrig tar mig för, klistrar epitetet lat på mig själv och aldrig kämpar hela vägen. Så blir jag så trött på jaget också, mycket därför att mitt jag redan har så mycket och det finns andra jag och ännu fler vi som behöver så mycket mer - att jag ältar mig själv och allt jag funderar över dagligen hjälper så väldigt få.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar