fredag 31 januari 2014

5.

Det har fortfarande inte slutat snöa och jag hämtar ut paket och bär dem i snöfallet. Imorgon är det lördag och det kommer trettio personer hem till mig eftersom jag nästa vecka fyller tjugofem. Tjugofem. När jag ser det i skrift ser det litet och tanigt ut. När jag säger det högt känns det mitt i, varken fram eller tillbaka. Jag tänker mest att det är andra saker som ska tillföras nu. Inte år och tid.
Det är någonting dovt i mig och jag flackar med blicken istället för att möta andras. Jag ler mot den unga Greenpeace-värvaren, men känner mig som en blek version av mitt jag. Det spelar ingen roll hur ärlig jag är i mitt uppsåt.
Jag har bakat biskvier och paj, diskat och diskat igen, slängt sopor och skalat päron. Ikväll tror jag att jag bakar lite till, lyssnar på mina knastriga vinyler och tänder ljus. Det kanske mildrar något som växer inuti.

torsdag 30 januari 2014

4.

Lite grann funderar jag över om jag någonsin kommer att söka mig någon annanstans. När jag nu bor i kvarteren där jag drogs i barnvagn, ett stenkast från mitt första hem och ett stenkast från var mina farföräldrar gick i skolan och gatorna min mor växte upp, kan jag inte låta bli att pröva tanken. Men det räcker att gå en dag i Stockhom eller ta bussen över kommungränsen för att jag ska bli mjuk av trygghet när jag sätter fötterna på mina gator igen. Jag förstår om de aldrig sinande orden om min göteborgskärlek kan bli tröttsamma och skava i öronen, men jag är fortsatt frälst av tanken på att bli en inventarie i den här staden.

Och det slutar inte snöa.

måndag 27 januari 2014

3.

Bilarna kämpar sig uppför Sjömansgatan. Det har snöat hela dagen. Mina naglar har vuxit sig så långa att jag inte längre kan spela gitarr och knappt ta ur mina linser ur ögonen. Jag är glad, fast ledsen eller tvärtom och imorgon ska jag med ett tåg till Stockholm och sedan ett annat som åker tillbaka till västkusten när det blivit kväll.

Jag sover ganska dåligt. Främst somnar jag inte. Drömmer om honom, han som drog in grus i mitt sovrum och mina tulpaner vissnar på köksbordet. I bakgrunden upprepas signaturmelodin till Twin Peaks. Jag köper dyrt bröd och tittar på någon som springer genom snön, snabbt utför och hoppas att han inte ska ramla.

Tittar på snön. Fortsätter längta lite, men det handlar inte om tid.

fredag 24 januari 2014

2.

Idag en sådan dag som nästan gör mig irriterad för att den är så fin. Sover mina åtta timmar och vaknar till sen förmiddag, brygger kaffe, gör gröt och läser två kapitel Brantenberg. Sträcker ut mig på yogamattan, övar positioner och andas genom näsan som sig bör. Tar en promenad i snön och solen, tittar på staden från Masthuggskyrkan och blir som vanligt tårögd och tacksam. Göteborg, jag älskar dig. Kommer hem med kall haka och värmer linssoppa, delar en avokado och lyssnar på P1.

Efter tre dagar under täcket fick jag igår energin åter och umgicks, umgicks, umgicks. Idag är jag mildare, inlindad och långsam.

Långsam.

torsdag 23 januari 2014

1.

Om det är någonting jag kan lyckas med så måste det vara att skriva några ord här vid ett par tillfällen varje vecka. Så raderade jag nyss fem rader text därför att jag inte vet vad jag är bekväm med att berätta längre.
Men vi börjar väl såhär.

måndag 20 januari 2014

Har vad jag behöver.

Pink Floyd från ordentliga högtalare och plattan snurrande, Sonny & Cher ur burkig dator. Ett blödande ägg på tre riskakor och en ingefärsdoftande morotssoppa som kokar på spisen. Jag möblerar om och sen ligger jag under filten på sängen och lyssnar på elementen, min granne går fram och tillbaka till tvättstugan. Läser ut Kielos, tappar lök och morot på köksgolvet. Väntar.

söndag 19 januari 2014

Jag har svårt att andas. Jag är så trött att jag inte kan stå upp, men jag kan inte sova när andetagen är så tröga. Istället samlar jag distraktion och söker upp honom igen. Går runt, runt, runt och tar igen vad jag missat, men mer vill jag inte ha.

Det var såhär det kändes och jag inbillar mig att det är först nu jag är mig själv igen. Den fullt ut kännande personen, som om jag måste ha djuren i mitt liv och på min kropp för att vara jag. (Detta utforskande borde upphört för ett år sedan.)

Jag vill bara vara giftfri med dygnsrytm och lugn en tid framöver. Alla blåmärken på min kropp och tröttheten och smutsen på insidan gör mig matt och äcklad.

Inte bara januari.

Om jag vilar vänster armbåge på rimligt vis så värker den inte. I övrigt så känns dansgolvssmällen mer än vad den borde. Men så slutar också kvällar ibland; bulor i bakhuvudet, värkande armbåge och ett stukat ringfinger. Jag trivs med det också.
På vänster hand skrev jag redan innan kvällen börjat "intersektionellt och konkret" och om ni går in på youtube och letar upp den enda videon som innehåller en sång där de sjunger de orden så förstår ni varför jag skrev ner just de orden (förstår ni inte så kan jag inte hjälpa er).

Nu kör taxibilarna förbi mitt fönster och tillslut ligger snön decimeterdjup även i Göteborg. Det gör mig ingenting, snarare är jag glad, men jag är trött på att ta den sista backen själv och funderar över hur många gånger jag tänkt den tanken. Kanske inte just här och kanske inte just denna backe, men på andra ställen och andra sträckor.

fredag 17 januari 2014

Det blev vinter.

Så snön utanför fönstret och min sociala förmåga som räcker till en dag, sedan måste jag backa igen. Tänker igenom relation efter relation och vilka olika värden de har, uttrycker deras olika värden. Och lika värden. Höga värden. Gör lite mer för att förinta en relation jag inte har valt.


Det bästa jag gjort idag var att promenera genom ett snöigt Slottsskogen, sätta på självutlösaren vid Kikarn och sedan ömsom strosa ömsom skutta på vita vägar mellan träden.

torsdag 16 januari 2014

Den sammanfattning som blir av året 2013.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag antar att det skulle kunna bli en ganska lång lista med utgångspunkt i hur jag ringde mina föräldrar i början av året och berättade att mat har varit ett problem i tio år. Sedan sju månader på sertralin och all denna ärlighet. Jag var också i Rom, på Arbetsförmedlingen och på nya kaféer. Främst så flyttade jag för första gången in i en vanlig hyreslägenhet där förstahandskontraktet står på mig.

Höll du några av dina nyårslöften?
Mitt enda var att jag alltid skulle ha en flaska bubbel i kylen under 2013. Det höll jag inte, men jag har definitivt druckit mer bubbel det senaste året än vad jag någonsin gjort innan.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ingen nära vän. Det trillar in kids hos gamla gymnasievänner titt som tätt, men i den närmaste kretsen får jag vänta några månader till.

Dog någon som stod dig nära?
Nej.

Vilka länder besökte du?
Italien.

Är det något du saknat år 2013 som du vill ha år 2014?
Bortsett från det helt självklara som en röd regering och ett solidariskt samhälle så önskar jag mig ett till deltidsjobb som rimmar med min utbildning samt ett stadigt hångel.

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
Juldagen därför att det var en ytlig seger. Jag kommer också att minnas andra segrar, men minns inte datumen. Men telefonsamtalen i januari, seminariet med M. Gardell som fick mig att sluta äta min medicin och andra mer triviala saker.

Vad var din största framgång 2013?
Kanske att jag överlevde vintern och mig själv. Att jag i juni hade skrivit ännu en b-uppsats. Att jag hittat (och hittat tillbaka till) ännu fler magiska människor att omge mig med.

Största misstaget?
I framtiden kanske jag kommer att säga: Att jag inte krävde mer av vården eller att jag inte stred för min artikel som aldrig publicerades. Men jag vet inte. Egentligen vill jag skriva: Att jag lagt för mycket energi på att tänka på personer som inte har varit värda det.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Bortsett från att jag medicinerade min hjärna under halva 2013 så har jag hållit mig frisk.

Bästa köpet?
Ingenting.

Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra och fest, troligtvis. Sommaren och hösten spenderades på ett par utvalda ställen ofta intagandes alkohol. Jag vet inte om det är sorgligt, antagligen inte eftersom jag har haft ganska kul.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina vänner. Mina nya vänner. Att landa i Masthugget, ett stenkast från där jag föddes. Tillfälliga män.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ibland ledsnare, ibland kanske lika glad. I år tänkte jag vara gladare.

Vad önskar du att du gjort mer?
Rest. Läst. Utforskat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Lagt energi på fel saker.

Hur tillbringade du julen?
Med familjen och farmor, som alltid.

Blev du kär i år?
Nej. En kort tid var jag förälskad i någon väldigt snäll med fantastiskt hår och varm kropp.

Favoritprogram på TV?
Norge har levererat bra på TV-seriefronten tycker jag. Annars mest Girls och Skins och sexist-Game of Thrones som jag inte kan låta bli att älska.

Bästa boken du läste i år?
Jag läste nästan bara bra böcker. Antologin Ätstört till exempel. Eller Svelands Bitterfittan som jag inte läst förrän nu. Och bästa Åsa Moberg och Karolina Ramqvist. Om inte det var 2012..

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En trygg inkomst, ett tryggt hångel, ett tryggt samhälle.

Hur skulle du beskriva din stil år 2013?
Hej sextiosjuttiotalshippien.

Vad fick dig att må bra?
Sommaren. Masthugget. Extrajobbet. Pappa. Vänner vid väl valda tillfällen.

Vilken kändis var du mest sugen på?
En salig blandning av hawaiianska bikinimodeller, Håkan Hellström och främst icke-kändisar.

Vem saknade du?
Alla de som bor på andra sidan landet.

De bästa nya människorna du träffade?
De där kvinnsen jag lärt känna och ett par män jag läste litteraturvetenskap med.

tisdag 14 januari 2014

Där jag inte kommer till ro. Där jag inte vill träffa någon annan än mig själv. Där jag inte kan sätta fingret på vad det är. Där det känns som att jag sväller inifrån och ut. Där jag känner mig ond. Där jag bara söker njutning i destruktivitet.

Och jag var aldrig så sjuk som för ett år sedan och jag var aldrig så liten som för ett år sedan. Jag behöver få det ur systemet. I år lever jag i en sertralindimma, men helt utan medicin. Jag minns inte när jag grät senast och jag vet inte vad jag tycker är roligt, men det är nog ingenting konstigt med det - det är nog bara januari.


Någon jag höll av fyller mig nu med äckel. Oändligt. Maktbalansen är för evigt rubbad.

fredag 10 januari 2014

x

Det slutar aldrig regna och jag sitter i köket och övar upp min franska. Senorna i min hals har stelnat och det stramar och värker kring nyckelbenet, precis som det alltid gör när jag suttit för många timmar framför datorn.
Det är så mörkt här och jag tar varje minusgrad jag kan få, bara det innebär att solen behagar göra mig sällskap.

Orden kommer fortsatt trögt och i något slags försök till regression så spottar min hjärna bara Håkan Hellström-citat. Jag tänker att jag får någonting att hända snart, så slipper jag drömma om hur jag bryter mig i någons hus eller äter middag med främlingar.

söndag 5 januari 2014

Ibland, när de går med extra tunga steg på våningen över, vibrerar tekopparna i mitt köksskåp. Huset mittemot har ankare på skorstenarna och jag har placerat min säng och allt jag äger i de gamla sjömanskvarteren.

Jag skriver inte längre, jag vet inte ens om jag vill skriva längre.

Så är jag heller inte säker på om jag befinner mig i någonting verkligt. Det här livet saknar rutiner, utspelar sig till största del på ett fåtal platser mellan Grönsakstorget och Slottsskogen. En morgon vaknar jag bredvid någon som luktar trä och parfym, har kolsvart hår och långa ben. Han går tidigt och därefter ägnar jag dagarna åt att fundera på vad jag ska göra åt saken. Så går tiden. En annan morgon promenerar jag till jobbet i det aldrig avtagande vinterregnet och funderar på när jag ska lära mig prata franska igen. Så går tiden också.

Vi hörs.