onsdag 2 januari 2013

samma nätter, annat år.

Som för att känna efter. Sen inte komma fram till någonting. När klockan blivit fyra på morgonen är det lika bra att stänga av alarmet som är planerat till fyra timmar senare. Ömsom svettig, ömsom iskall under täcket. Allting kliar.
Kroppen gör alltid så ont när sömnen dröjer, som om den med all sin kraft vill be om att få sova. Jag ber också om att få sova. Sex timmar senare vaknar jag med ett ryck och måste känna efter om kinderna är blöta. I drömmen var dem det. I drömmen grät jag tröstlöst därför att jag inte fick något kaffe. Somnar om och drömmer om en frukost och familj och någon jag inte alls förstår vad han gör där. Inte vill ha där. Kliver upp, äter frukost och nu är klockan sex minuter efter lunch och jag funderar över kurslitteraturen igen. Om det ens är möjligt.
Jag vill ha struktur. Det är helt omöjligt med dessa nätter. Men jag ger mig inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar