måndag 21 januari 2013

Om orden.

Det är någonting med att tangenterna på den här datorn är så tröga. Kanske är det också någonting med att jag skriver med samma svarta plastbitar som för fyra år sedan. Allting fastnar. Mycket ligger det nog också i att när jag väl lever så gör jag det långt ifrån texten. Efteråt har jag egentligen inget behov av att skriva om det därför att jag har tömt ut allt som jag behöver ge ifrån mig. Det som förr landade här i metaforer och känslostormar.

Jag brukade skriva om hur jag ibland höll handen med någon. Ibland om mörka nätter och klibbiga dansgolv. Det säger sig självt att det blir svårt att skriva om det när det inte längre händer. Jag håller ingens hand och jag dansar mycket sällan.

Så skriver jag väl fortfarande om sådana saker, men på ett annat sätt. När det blir skönlitterärt, fiktion, så placeras orden på andra platser. I dokument som inte är avsedda för någon annan förrän den stunden då texten är fullbordad och vem vet när det sker.

Om två veckor börjar den där korta kursen. Den som ska få mig att skriva mer och läsa mina texter inför andra människor. Jag vet att det är en mycket sund utmaning och hoppas att den kommer att få orden att ramla ur mig mer frekvent. Jag vet också att orden mycket sällan ramlar ur och att de inte tar utav min tid om jag inte själv ger tid åt dem. Det handlar om det också.

Nu när jag nästan bestämt mig för att jag inte har ork till avancerad nivå och magisterkurser, då tänker jag att jag får tid att ge till orden. Jag tänker att jag ska göra det. Jag saknar att skriva långt och mycket, jag saknar att skriva vackert och hårt. Fortfarande uppskattar jag att skriva om det som är viktigt, det som inte är skönlitterära ambitioner, men det räcker inte. Det är inte kärnan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar