söndag 6 januari 2013

Om bläck.

Jag använder mina ord på annat håll, men i och med att jag rotar i arkiven har jag öppnat lite andra gamla mappar också. En gång i tiden hade jag mycket seriösa planer på att tatuera mig. Häromdagen slogs jag av känslan igen. Jag vet inte riktigt vad, inte nu, men för fem år sedan visste jag precis.
Det gör mig ingenting att jag inte bestämde mig och lät någon föreviga min svala. Det hade antagligen inte gjort mig så mycket om jag hade låtit det hända heller. Då hade den varit där. Varken mer eller mindre. Känslan är behaglig. Att veta att det inte spelar så stor roll i slutändan. Det blir vad det blir. Ingenting är särskilt heligt.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar