fredag 11 januari 2013

Någonting om tystnaden, igen.

Ibland bara så konstiga saker i huvudet. Mer ofta det mänskliga. Ikväll går tankarna till det oundvikliga. Samtalen som en dag kommer att komma. De som varnar eller meddelar om livet som tar slut. Vandrar vidare till barn som inte får bli vuxna och barn som inte ens får bli barn. Foster som inte kan ta plats eller inte ens vill. Kroppar som stöter bort och döden. Upplyftande en fredagskväll.
Det är sådär. Vissa saker göms undan. Att kärlek kan ta slut. Och döden. Ibland tänker jag att vi pratar alldeles för lite om det i ett försök att skydda de oförstörda unga. Det händer att jag argumenterar för att tystnaden inte borde vara rådande. Inte ens när det kommer till små barn. Därför att försöken att skydda stjälper i längden.
Men det är ett trött huvud och en kropp som inte fött några barn som säger det här. Även om jag nog alltid kommer att strida mot tystnaden därför att jag lärt mig precis vad den gör och vet att det inte är vackert.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar