tisdag 29 januari 2013

Jag tänker att det är lite som om jag inte vill sova. Det vill jag ju. Innerligt, men ändå. Läser böcker som får mig att vilja skriva och jag har som satt det i rutin nu. Klä av mig i rimlig tid, ligga under täcket med en pocketbok. Sedan kliva upp igen och göra någonting annat. Bli hungrig, be om sömnen. Till sist somna. Bara märkligt hur jag i tanken önskar att jag slapp. Att natten bara försvann utan att jag behövde vara i den. Tänker på andra nätter. När jag inte varit ensam och när jag verkligen velat ha natten och hur den aldrig borde ta slut. Så gör de ändå det. Nätterna. Tar slut. Sen pratar jag om dem jag sovit med. Som om de vore omslutna av ett heligt ljus som gör dem ofelbara. De är aldrig ofelbara, men jag tillåter sällan någon att såra mig i tanken. Jag tänker att det är del i min diagnos. Perfektion. Hur jag tillskriver personer perfektion därför att någonting måste innehålla det. Så felaktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar