måndag 21 januari 2013

I huvudet.

Tillbaka i beslutet. Jag tror inte att jag är stark nog, men vill verkligen vara det. Sådan är impulsen. Så försöker jag komma på vad i mig som verkligen vill vara stark nog. För vem. Jag försöker känna efter hur det känns i magen. Den som jag satt min tilltro till och måste lyssna på. Ingenting känns.
Det första som händer är att luften trycks ur bröstkorgen och att jag måste dra djupt efter andan, men sen kan jag ta det till mig igen. Jag förstår bara inte. För vem gör jag det? För poängen, identiteten, arbetsmarknaden, omgivningen eller för mig?
Jag tänker att jag kanske vill göra det för sammanhanget, men när jag plockar sönder den tanken så duger den inte. Det måste få kännas rätt och jag måste rita om kartan igen.
Egentligen vill jag nog bara ta mig själv i ett fast grepp och säga åt mig själv att jag ju vet vad jag vill göra. Jag vet ju det. Någonstans vet jag ju det. Ingenstans i den bilden finns ytterligare en examen, ännu fler högskolepoäng. Trots det kan jag fortfarande inte känna beslutet i magen, veta vad som är rätt. Även om jag kanske vet det. Ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar