torsdag 10 januari 2013

Förändringar

Dödar darlings i jakten på texten. Älsklingarna är ofta känslor på rad, utan filter, fil eller tid. Vad som känns äkta, men som kanske inte blir rätt med tiden. En gammal eftermiddagskladd följer, någonting som kanske inte känns helt rätt längre.


Han sitter där och pratar om att han förstå sig själv nu, men det enda jag hör är ett försök att dölja rädslan. Jag hör hur en folköl till torsdagens knäckebrödsmiddag får spegla en vinst över ett alkoholmissbruk han ännu inte erkänt. Han äcklar mig. Svagheten äcklar mig. Jag tänker inte försöka leva i det eller med det. Jag går. I det brister min medmänsklighet. I det är jag oförsvarbar. Mänsklig. Sen blir jag äldre. Eller friskare. Men igen är mina största förebilder de som har varit igenom allt eller ingenting och som inte visar någonting. De som är kalla och förstörda och sen spricker försiktigt och kontrollerat. Jag är fortfarande samma.
Skammen. I vad ligger skammen? Vad ligger i skammen? Rädslan. Rastlösheten. Behoven. Rädslan för rastlösheten och behoven. Hur? Att aldrig våga stanna. Att vara mänsklig., Att bli beroende AV NÅGON. Att aldrig våga bli beroende av någon. Att inte bli någonting. Att inte våga ta steget och göra någonting helhjärtat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar