måndag 14 januari 2013

Ett avsked

I olika tider. Då när det börjar ungefär såhär och hjärtat strider, för att sedan fortsätta i flera månader och kulminera i någonting som känns orättvist, ondskefullt och ärligt. Efter maj följer månader av tystnad och tankar på villovägar för att sedan återvända och plötsligt, men ändå som ur en lång process, är hjärtat annorlunda.

Det gick aldrig vägen och jag lämnade det för snart ett år sedan utan ambition att någonsin återvända. Många gånger har jag tänkt tanken att skriva ett brev och förklara någonting som kanske borde sagts mycket tidigare, men lika många gånger har jag ångrat mig därför att personen jag kände byttes ut mot någon som agerar på ett sätt som jag inte känner igen.
I förrgår, när jag åter var i studentstaden för en kort stund, passerade han precis framför mig. Trängde sig fram mellan människor och vände blicken åt ett annat håll. Vi hälsar således inte längre och relationen har komplicerats så långt att den upphört.
Inatt tänkte jag återigen på brevskrivandet. Jag har tänkt på det länge därför att jag har använt hans ord och vår relation i en text. Jag har funderat mycket på om han förtjänar att läsa den texten av just den anledningen. Det slutade likt varje annan gång med att jag konstaterade att han inte gör det och att jag saknar skyldighet.
Så förstod jag väl också, i förrgår, att det inte finns någon vänskap kvar. Att orden inte betyder någonting längre och oavsett på vilka grunder någon agerar som han gör så kan det inte vara min uppgift att försöka vända det.
Slutligen, för att på riktigt göra det tydligt för mig själv att det finns gränser för vad som går att uthärda, gjorde jag idag det där som är synonymt för vår tidsålder: "Ta bort som vän". Det är så tydligt att det var vad som hände för över ett år sedan, men från andra hållet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar