måndag 7 januari 2013

Det finns en plan för det här året. Den planen innefattar inte kroppen i fosterställning på hallgolvet med ansiktet blött och kladdigt. Planen innefattar lugnet på insidan och några saker att vara stolt över.
Jag tänker på mycket annat också, sådant som ligger bortanför året som struktur. Jag tänker på hur människor saknar. På vilka sätt och varför de ibland inte gör det alls. Jag funderar över om jag saknas någonstans och vem eller vilka jag saknar.
Jag tänker på kärlek. Jag skriver nästan aldrig om den längre. Jag vet nog inte riktigt vad jag ska skriva. Vad jag ska känna. I förrgår kastade jag ned några rader i min svarta anteckningsbok. Någonting om att hjärtat måste gå sönder därför att det sedan blir helt igen. Att det måste få vara värt det därför att annars är ingenting annat värt någonting heller. Kanske är det så. Jag vet inte, jag har svårt att hålla det i mina händer. Vet kanske just nu bara detta: När man möter någon som gör en lugn bara genom att sova alldeles nära.

Ikväll är jag lugn. Inte med någon annan. Ikväll är jag lugn därför att jag om bara en liten stund ska svälja en vit liten tablett och sen ha förmånen att slippa oroa mig för sömnen. Efter den tabletten är det bara en kvar och jag undrar vilken natt jag ska spara den till. Jag undrar också när det ska ta slut. När tar den här perioden slut. När blir jag lugn utan sömntabletter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar