torsdag 3 januari 2013

alla små steg bakåt.

Ibland önskar jag att jag var en sådan som blev arg och skrek på folk. Istället för att sansad sätta mig och diskutera eller samtala. Men varför skulle jag vilja vara sådan. Människor som bråkar högt istället för att ta i saker med förstånd gör mig orolig och trött. Det är ingen lösning. Men jag tänker att det är en urladdning.
Jag känner en sådan maktlöshet just nu. Den kommer över mig. Går hand i hand med tröttheten. Det enda sättet jag kan bemöta den är med ilska. Ilska som sen omvandlas till motivation. Jag ska ju vinna. Det har jag sagt.
Det vore fint med en ren yta nu. En ren yta och små klossar av verklighet att placera ut på den. Men det är vad det är. Jag har vad jag har. Det är där jag har börjat. Nu måste jag bara fortsätta. Dag efter dag efter dag tills dess att jag kanske inte längre behöver tänka så mycket, tills dess att jag bara gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar