torsdag 6 december 2012

typiskt nattligt.

Skammen. Hela tiden. Inför allt. Utav allt. Sedan tänker jag på självkänslan. Den jag intalar mig själv är i gott skick. Funderar över om det kanske var självförtroendet jag menade. Kommer fram till att dagsformen sedan länge övergått i en annan skepnad och att det kanske inte är rätt tid att tänka på det alls.
Det hjälper ju ibland att tala med sig själv. Säga åt kroppen att det är nog med skam nu. Det finns ingenting att känna skam inför. Men lite trött på dialogen. Monologen. Har som fört den ett tag. Tänker att det är väl lite vad det handlar om. Ständigt utelämnad åt sig själv, ständigt med ansvaret i händerna. Det hänger på att orken gör det hanterbart. Annars är det dags att uppfinna ett annat sätt att leva och det kan nog bli lite kärvt.
Minns att jag brukade säga "Jag vet om att jag är bra". Kommer inte riktigt ihåg när jag se det senast. Det är skitdumt. Jag får nog öva mig. Det kändes bra, vill jag minnas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar