lördag 22 december 2012

tillbakablickar.

Egentligen har jag hur mycket text som helst. I mig och på papper. Ibland vill jag klippa i det gamla. Visa. Jag vet inte riktigt varför, men den känslan har jag. Idag tänkte jag att vi skulle titta på hur jag beskrev mig själv för två år sedan.
För två år sedan hade jag bott i Uppsala i ett år och jag tror att jag var ganska tillfreds då.

"Den berättelsen finns, som handlar om mig. Varje person har en sagobok i bakfickan där saker skrivits ner. Jag är så mycket mer nyfiken på det ingen minns, men det säger sig självt att jag inte kan berätta det. Inte heller jag minns. När jag funderar kring vem jag är så kommer jag alltid fram till motsatser. Så här:
mitt kontrollbehov är en klo kring min hals, men det finaste som finns är spontana påhitt och att få vara ett barn i någon annans närvaro. Jag säger mig jämt att jag vill ha lugn och ro, men klarar mig inte utan uppdrag och planer och en viss grad av stress och osäkerhet. Mina känslor är mitt starkaste organ, men samtidigt handlar jag logiskt och rationellt.
Jag är en romantiker och tror ibland att jag har blivit sårad en gång för mycket. Därför släpper jag aldrig in någon som är nära utan faller istället för de jag inte kan eller vill ha. Jag tror på kärlek vid första ögonkastet och blev en gång förälskad i en främmande människa. En förälskelse som senare visade sig vara befogad, men inte menad.
Människor är det bästa som finns, men alla är idioter och jag kan vara ensam i en evighet utan att sakna umgänge. Jag är en fysisk människa och håller mig nära de jag tycker om, sitter i deras knän och lutar huvudet mot deras axlar. När jag tycker om någon kliar det i mina käkar och jag vill kramas alldeles för hårt.
När jag var ung, eller yngre, satte jag flera dåliga vanor i system. Saker som än idag gör sig påminda. Dessutom är jag ganska dålig på att låtsas tycka om människor jag totalt saknar respekt för. Så när jag undviker att se någon i ögonen är det inte för att jag är blyg eller tror mig ha gjort något fel. Det handlar bara om att jag tror att det jag känner syns i mina ögon och jag vill inte visa det.
"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar